Tiden går ..

Vinter igen men utan snö,jag gillar vintern för att det inte är så varmt och alla flygfän är borta om än bara tillfälligt :-(. Jag får ge ner och erkänna att jag börjar bli gammal,mina ben är stela men inte direkt trötta. Mina tänder börjar bli få och slitna och jag har sakta men säkert fått min människa att nynna på sången det ska va gött och leva. Det går ingen större nöd på mej,absolut inte. Jag har fått egen hage för att den brun/vita stora rumpan inte ska bita mej och få mej att göra okontrollerade rörelser. Det serveras gröt flera gånger om dagen och jag är nog rundare om magen än på länge. Men hur det nu än är så börjar min tid här rinna ut och vi är överens om den saken min människa och jag. Men,till att börja med så ska vi se om det går att fixa mina fötter .. funkar det så hänger jag med en stund till.

Mina fötter

Det är ju lite si och så med min människas skriv hjälp .. mest si! Just nu har hon en massa huvudbry om mina fossingar,tidigare var det framfötterna som hon tyckte synd om men nu mår dom bra och i stället går det utför med dom där bak. Eller ja ska jag vara ärlig är det bara ena foten som är dum! Hursomhelst vill jag bara berätta nu när jag fick en chans att allt är ganska bra! Visst är jag lite gråare om nosen men det sätter inte direkt stopp för diverse hyss och ofog. Biter gärna Martin i rumpan när han filar naglarna på mej.. Drog genom tråden till hagen för 2 veckor sedan. Dumma människor trodde jag ville va kvar själv när mina kompisar fick gå in .. och jag VET att krubban är full med mat! Nä,då kan jag gå in själv!!!

Det börjar dra ihop sej!

Nu har jag smält att jag verkligen ska flytta .. Det var lite hårt att ta till en början men,min människa ska ju inte lämna mej till någon annan .. Hon följer ju med och då är jag nöjd! Människan har även lovat att den stora tvåfärgade rumpan inte kommer att gå i samma hage som mej när hon kommer. Kan det bättre bli? Sen kommer smolken i glädjebägaren! Min förkärlek till kåda faller inte i god jord hos människan. Jag och Romania har blivit insmorda med allt som finns att tillgå. Under en massa ord som jag inte tar i min mun har hon kletat och kladdat! Det började med smör,men det drog flugor till sej. Sen fortsatte hon med helosan,men det tycker jag smakar gott *L*! Tja,olivolja och slutligen vad jag förstod en ****** dyr rengörings kräm. Det har gnuggats,skrapats,borstats och pillats! Stackars Romania vart tom utsatt för rakapparaten .. mitt i sommaren! Vi ser nu ut som malätna pälsar .. Luktar definitivt inte häst,mer som en blandning mellan pizzeria och parfymeria.. Och vi är lika mjuka som fölmular! Just det,fläckvis glänser vi som dom ädlaste diamanter. Ska bli tråkigt att lämna Romania tycker jag,å andra sidan så har bruden kanske fäst sej lite väl mycket vid mej. Kan ju tro att hon ska riva stallet när jag ska ut och motionera .. Själv tyvker jag väl inte att det är nåt att hetsa upp sej över. Vid vår ålder borde man lärt sej att vara ensam en lite stund då och då ,men så är hon ju bara 24 år oxå. När hon kommer upp i min ålder kanske hon fått lite mera förstånd?? Ja,det är ju bara nån vecka kvar .. vi återkommer snart med bilder från vårt nya stall .. Som definitivt inte går av för hackor! Trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle få uppleva femstjärnigt i det här livet men se så fel jag fick!

Nu ska jag flytta

Det här med att blogga när man måste ha hjälp av sin människa är värdelöst! Jag säjer skriv,hon säjer vänta! Okay,jag begriper att hon måste fixa och dona med min box. Fylla på min mat och jobba då för att kunna tillgodose mina behov och nycker! Hon har plåtat min underbara uppenbarelse under hela sommaren så jag anar att det lär komma bilder förr eller senare. I hennes fall sätter jag en skopa havre på att det blir senare. Men nu till verkligheten! Min dam som underhållit mej under sommaren ska hem till sitt. Visst har jag väl funderat lite hit och dit om mitt enda sällskap ska bli katten eller om min människa äntligen ska ta sitt förnuft till fånga och ta boxen brevid .. Men så blev det visst inte! Nä,nu ska det bli ett nytt stall,surt kände jag när hon berättade och slutade lyssna vid orden nytt stall! Tusan människa! jag har flyttat färdigt. Sen slog det mej,pensionärs boende? Näää,vägrar! Jag hörde nog vad hovslagaren sade,han vet ju inte att jag oxå pratar engelska *L*.. Han klappade till mej i rumpan sist jag fick pedikyr med orden - i det här skicket har inte hans ben varit på länge och du lär ha många år kvar med honom-. Tja vad säjer man om det? Kan ju inte gnägga men i stället för att lunka min människa till mötes i hagen så galoppar jag numera när hon gastar på mej. Nya stallet ja .. jo hon tog det en gång till med mej i hagen i dag! stor box,sjyssta hagar och en skogs slinga så jag kan spara på mina bakhovar. Deet betyder att hon kommer fortsätta att rida ut på mej! YES!! Som om inte det är nog så får jag kompisar både i hagen och i stallet,behöver aldrig mer känna mej ensam när " den andre" ska ut på tur och inte jag. Hm,blir det här bra så kan stigbettet som inlånats lämnas tillbaka. Jag kanske,men bara kanske slutar att kuta iväg med en människa i släptåg .. Lovar inget men jag ska tänka över saken så fort jag sett mej omkring i alla fall.

Skapligt väder i da oxå!

Två utav tre dagar med väder som tillåter renrocken bli kvar i stallet,inte illa alls.
Hyresvärlden hade skalledunk i da och min människa ville därför vara snäll och släppa in oss.
En helt vanli da så kutar ja ju fram och tillbaka för att påvisa mitt intresse om att få komma in och få kärlek ( läs mat ) av just min människa. Men varför låta saker och tin å på rutin? Bli slentriant??

Ja sto och tuade räs,var i helt andra tankan typ på Jägersro och satte banrekord. Hörde inte alls att min människa både apade och visslade på mej .. och jisses vad jag skvatt när hon helt plötsligt stog brevid mej på andra sidan hagen. Givetvis blev jag ju glad efter att jag skuttat till .. förväntar mej ju inte att hon ska stå där med grimman i handen liksom. Travade på mot in/ut släppet och männikan går in för att möta mej .. nosar på grimman å säjer .. NOPE,not today! Gör ett Maxkast med huvudet och lägger en snygg förvänd galopp i en cirkel runt min människa :-). Tja .. det kommer säkert nån annan och släpper in hos ,för så mulen som hon vart i fejjan lär då inte hon öra det i dag.

Åh nu är det dags!

Hovbölden har läkt ut!
Östergötlands bäste hovslagare ska komma till MEJ! Bara MEJ å ingen annan .. sen ska jag få ut och rasta av mej som dom säjer!

Det ska visst tas bilder oxå,men .. Ska dom plåta mej får nog min människa sätta igång och borsta mej för nu är jag inte glänsande längre!

Hon jobbar lite för mycket den där människan. Jag vet att det inte finns en chans till att hon glömmer bort mej ( det har hon sagt i alla fall ) men .. Jag vill galoppa var dag!

Som tur är finns det en annan lite mindre människa som tar med mej när inte min egen hinner,tycker jättemycket om henne. Men det finns ett men där oxå! Det är hon som sätter på mej rosa lindor på benen ,tusan så pinsamt om det ska tas mera bilder med den där utstyrseln! Å andra sidan så får han med en berömd pappa stå ut med detsamma.
Just det,det har kommit en ny brud till stallet. Gissa om jag var tveksam till det! Hon den där tvåfärgade med den stora rumpan var ju inte direkt nån trevlig bekantskap. Den andre slyngeln som gick här under sommaren kunde jag ha sluppit oxå!

Men den här bruden heter Gullan å hon är gullig!
Ska se om jag inte kan be människan fixa in ett foto på henne.

Luzzan

Nu är det min tur att få yttra mej!!

Det är bara den där Max hit och den där Max dit!
Han är för smal och jag är för tjock. Enligt vetrinären är Max perfekt i hull och jag har kraftig bensomme. Han får vila och jag ska släpas runt gärden eller i paddock ..
Han får "lite" extra,när jag skulle få havre gallskrek min människa NEJ!!!

Har jag det lätt? NOPE!

Det här med maten har ju varit ett hett ämne sedan jag kom till Sverige så jag börjar väl vänja mej. Men om människan tror att hon kan brodera schabrak med texten - halm byggde denna stora kropp - ja då har hon fel...

Det har varit en ansträngande höst måste jag säja. Fick en riktig släng av den där lymfangiten igen. Iofs första gången sedan jag slapp ridskolan men det är ju ändå inte trevligt när det händer.

Mitt ben började svullna och min människa försökte stoppa upp det hela själv men det gick inte. Jag blev insläpad från betet och det för att det skulle komma en vetrinär och titta på mej. Anade redan då oråd,har ju liksom vart med förr om man säjer så .

Men till slut kom det i alla fall en bil. Vid första ögonkaste började jag nästan frusta av skratt! Skulle det där vara en vetrinär?? Nä,det måste va nåt lurt här tänkte jag människan nådde mej knappt upp till knäna. Men å andra sidan så doftade hon så där lagom äckligt mysko som vettar brukar göra!

Jag fick ställa mej på gången,hon klämde och kollade som det så fint heter min temperatur. Jepp,jag hade feber men det var ju redan sedan tidigare konstaterat. Sen fick jag ge mej ut och springa lite för att kolla om jag var halt. Självklart nickar man lite när benet skulle passa på en elefant.

Jag får gå in i boxen igen och sen börjar eländet! Pinnen med rep på kommer fram och det brukar inte betyda goa klappar inte!

Sen kom det jag fruktade,sprutan!
En halvtimme senare insåg jag att den enda som gick oskadd ur det hela var vetrinären. Jag vet inte om hon klarade sej för att hon inte är mer än två tvärhänder hög eller har superkrafter? Min människa fick diverse skrapsår och ett blåmärke över hela foten. Hyresvärldens son fick en rekordelig fläskläpp och jag fick antibiotika!
Hur resterande 9 dagar av antibiotika behandling kan ni säkert lista ut själva! Men jag å andra sidan är inte helt på det klara med saken .. varje kväll när jag skulle ha den där förbaskade sprutan så mutades jag med betfor ,gott som busen. Det riktigt konstiga var hur trött jag sen blev av maten.

Ja,jag blev ju bättre i benet och trodde i min enfald att det var frid och fröjd men icke!
Den lilla,lilla vetrinären kom tillbaka några veckor senare men då var jag inte sjuk. Alla hästarna gick in och vi fick lite mat .. Å jag blev trött! Vetrinären gick runt mej och skrev på ett papper,muttrade och flyttade mej hit och dit. Tja så länge dom inte sticks så får dom göra vad dom vill!!

Trodde jag ja! Först drog hon mej i håret,jag som verkligen AVSKYR när man gör så reagerade givetvis ganska duktigt. Hon ryckte både bak och fram,snabb som en iller var hon oxå när jag försökte platta till henne mot väggen. Och sedan kom pinnen med repet på igen .. Ett stick i halsen och jag som inte ens var sjuk! Så tog dom bort repet runt nosen och det betyder ju som bekant att nu är det klart. Äntligen! Anar att människorna var lika glada över att det var färdigt som mej .. Sen hör jag ett rungande JÄKLAR!!! Vi måste kolla tänderna för åldern. Inte en chans att nån tar på mej snöret igen .. Inte en chans att nån ens tänker tanken på att ta i min mule igen! Det fick bli en muta,två höbalar höjde upp vetrinären så hon kunde stirra in i gapet på mej. Hur då? :-) jo min människa som är mycket längre än vetrinären fick stå och hålla en morot som var bunden på sopkvast skaftet. Hon höll kvastskaftet med moroten så pass högt att jag var tvungen att sträcka mej och då kunde mina tänder synas!

Jodå,mina papper stämmer och jag är med största sannolikhet 9 år!