Nu är det min tur att få yttra mej!!
Det är bara den där Max hit och den där Max dit!
Han är för smal och jag är för tjock. Enligt vetrinären är Max perfekt i hull och jag har kraftig bensomme. Han får vila och jag ska släpas runt gärden eller i paddock ..
Han får "lite" extra,när jag skulle få havre gallskrek min människa NEJ!!!
Har jag det lätt? NOPE!
Det här med maten har ju varit ett hett ämne sedan jag kom till Sverige så jag börjar väl vänja mej. Men om människan tror att hon kan brodera schabrak med texten - halm byggde denna stora kropp - ja då har hon fel...
Det har varit en ansträngande höst måste jag säja. Fick en riktig släng av den där lymfangiten igen. Iofs första gången sedan jag slapp ridskolan men det är ju ändå inte trevligt när det händer.
Mitt ben började svullna och min människa försökte stoppa upp det hela själv men det gick inte. Jag blev insläpad från betet och det för att det skulle komma en vetrinär och titta på mej. Anade redan då oråd,har ju liksom vart med förr om man säjer så .
Men till slut kom det i alla fall en bil. Vid första ögonkaste började jag nästan frusta av skratt! Skulle det där vara en vetrinär?? Nä,det måste va nåt lurt här tänkte jag människan nådde mej knappt upp till knäna. Men å andra sidan så doftade hon så där lagom äckligt mysko som vettar brukar göra!
Jag fick ställa mej på gången,hon klämde och kollade som det så fint heter min temperatur. Jepp,jag hade feber men det var ju redan sedan tidigare konstaterat. Sen fick jag ge mej ut och springa lite för att kolla om jag var halt. Självklart nickar man lite när benet skulle passa på en elefant.
Jag får gå in i boxen igen och sen börjar eländet! Pinnen med rep på kommer fram och det brukar inte betyda goa klappar inte!
Sen kom det jag fruktade,sprutan!
En halvtimme senare insåg jag att den enda som gick oskadd ur det hela var vetrinären. Jag vet inte om hon klarade sej för att hon inte är mer än två tvärhänder hög eller har superkrafter? Min människa fick diverse skrapsår och ett blåmärke över hela foten. Hyresvärldens son fick en rekordelig fläskläpp och jag fick antibiotika!
Hur resterande 9 dagar av antibiotika behandling kan ni säkert lista ut själva! Men jag å andra sidan är inte helt på det klara med saken .. varje kväll när jag skulle ha den där förbaskade sprutan så mutades jag med betfor ,gott som busen. Det riktigt konstiga var hur trött jag sen blev av maten.
Ja,jag blev ju bättre i benet och trodde i min enfald att det var frid och fröjd men icke!
Den lilla,lilla vetrinären kom tillbaka några veckor senare men då var jag inte sjuk. Alla hästarna gick in och vi fick lite mat .. Å jag blev trött! Vetrinären gick runt mej och skrev på ett papper,muttrade och flyttade mej hit och dit. Tja så länge dom inte sticks så får dom göra vad dom vill!!
Trodde jag ja! Först drog hon mej i håret,jag som verkligen AVSKYR när man gör så reagerade givetvis ganska duktigt. Hon ryckte både bak och fram,snabb som en iller var hon oxå när jag försökte platta till henne mot väggen. Och sedan kom pinnen med repet på igen .. Ett stick i halsen och jag som inte ens var sjuk! Så tog dom bort repet runt nosen och det betyder ju som bekant att nu är det klart. Äntligen! Anar att människorna var lika glada över att det var färdigt som mej .. Sen hör jag ett rungande JÄKLAR!!! Vi måste kolla tänderna för åldern. Inte en chans att nån tar på mej snöret igen .. Inte en chans att nån ens tänker tanken på att ta i min mule igen! Det fick bli en muta,två höbalar höjde upp vetrinären så hon kunde stirra in i gapet på mej. Hur då? :-) jo min människa som är mycket längre än vetrinären fick stå och hålla en morot som var bunden på sopkvast skaftet. Hon höll kvastskaftet med moroten så pass högt att jag var tvungen att sträcka mej och då kunde mina tänder synas!
Jodå,mina papper stämmer och jag är med största sannolikhet 9 år!
