måndag 30 november 2009

Min nya människa ..

Min nya människa är allt bra rolig .. hon säjer att hon blir varm i hela kroppen när hon ser på mej . Sen säjer hon i nästa andetag att jag är en jäkla gris. Hur ska hon ha det egentligen?

Vi har väl varit överrens hela dagen .. nästan i alla fall. Jag blev bra sne när dom andra kusarna gick in och mej lämnade dom kvar ute! Kanske får jag skylla mej själv lite .. spelade ju allan en sväng dessförinnan. Var ju bara helt enkelt tvungen att galoppera en tur när min människa kom ut i hagen,tror hon tolkade det som att jag spelade svårfångad *suck*.

Ja,ja jag kom in till slut,fick fötterna spolade med iskallt vatten .. men som den man jag är bet jag ihop. Kan ju inte förstöra min image som stor och mäktig.

Sen blev allt bättre! Lite morötter och en helskön massage för att få av mej skiten som hon sa. Ja,det kändes mer som massage med den där blåa tingesten .. mjuk å go är den. Bra mycket bättre än borsten med långa hårda spröt,stog faktiskt och nickade till en stund.

Jaha .. då var man identifierad då!

Det kom ett mail från mina hemtrakter i morse. Där stog det vad godisautomaten redan listat ut .. att jag är en Irish Draft!
Ha! där fick ni som kallade mej för tunna *L* .. ja .. sen stog det att jag var en throughbreed oxå .. det betyder på mitt språk att min morsa och farsa inte var av "samma " sort .. Men tunne stämpeln försvann och det är väl det som räknas i samanhanget,eller hur?

Jag är stor och kraftig,kan användas till det mesta .. Dra vagnar .. ridas på i alla marker .. Sen så är jag en cool kille! Jo det är sant,det står faktiskt i min rasbeskrivning !
Att dom sedan säjer att jag har två fullblodsfötter gör mej bara lite ädlare .. Eller???

söndag 29 november 2009

Äntligen!


Fick till slut komma in från hagen ..
Överdrev nog i morse hur tråkigt det kan vara att stå inne en hel dag!
Nånting mitt emellan kan passa mej fint!

Fick i kväll en egen blå burk med skrammel i .. inte var det mycket men allt är bättre än inget i det här fallet.
När jag käkat upp maten kom gdisautomaten med borsten! Att man aldrig får va ifred!! Visst har jag lera överallt men vad gör det? Hon lär ju inte hitta en sadel som paassar på mej under kvällen ändå.

Men det var visst den biten som låg bakom allt fejjande och ståhej!! Vi skulle kolla sadel! Den första passade visst bara så där .. Yippie!! Jag kan vara lortig ett tag till. Sen kom dom med en ponnysadel .. skäms för att säja det men jag hörde att den ponnyn ( den lille svarte ) liknas vid en tunna. Än mer skäms jag för att berätta hur bra tunnans sadel låg på mej! Det måste förmodligen betyda att även jag är byggd som en tunna *suck*

Efter mycket tjöt och putsande gick alla utom min egen godisautomat ut ur stallet .. Det var då jag upptäckte att automaten funnit nytt godis .. Det skulle jag ha!
Testade at ta för mej men det gick inget bra alls .. det kom en gripklo som sög tag i underläppen på mej . Testade igen och samma visa ...

Ställde mej och surade/klurade en stund ..
Testade igen och den här gången utan att använda tänderna .. tänk va mycket bättre utdelning det kan ge! Samma visa igen .. kollade med bara läpparna om det funkade två gånger å det gjorde det .. Hoppas nu bara att jag kommer ihåg det här tills i morrn .. Åldern ni vet!

Gäsp! morrn ..


Blev väckt av dom blå hinkarna,inget på morron heller .. funderar på att flytta nu!

Fick i alla fall hö att tugga på .. som om det skulle göra nån skillnad? Jag har ju foderbordet alldeles under näsan,bara att jag sträcker mej lite så kan jag ta så mycket jag behagar. Gör faktiskt hellre det än äter det dom lagt till mej! Protesterar jag ? Tja .. tolkningsfråga!


Ja,ja nog om mina oerhört dåliga måltider nu!


Det vart fullt pådrag i morse .. en massa människor kom det. Jag fick grimma på mej och sen hände det inget mer .. dom bara stog där och pratade.

Äntligen till slut kom det en sista människa och dom satte på mej grimskaftet .. Waths happening ??

Jorrå .. ut i hagen!

Äntligen alltså ..


Kollade omgivningen lite lätt ..

Sen kom den lille svarte .. vi morsade och sen orkade jag inte hålla mej ..

Jag drösade ikull .. var ju tvungen att kolla leran .. Himmla fin sådan alltså .. Satt som smetad utefter kroppen!


Som den gentleman jag är var det ju inte annat å göra än att resa på mej och hälsa när den lille vite kom ut .. Men det var en riktig fegis!

Tog en bra stund innan vi kunde morsa,sen gick han åt sitt håll .. Jag å den svarte gick åt ett annat .. Hagen var ganska stor .. mycket lera var det .. Bara för säkerhets skull har jag provgnidit på dom flesta lerfläckarna och det blev klart godkännt!

Godisautomaten var ut och kollade till mej innan hon drog förut .. suckade och sa något om nylongrimma i fortsättningen .. Who cares ???

Im a cool man!

Jepp! cool borde vara my middle name!

Hur många grabbar sköter sej lika bra som mej om jag får fråga?? Nä .. visste väl det .. inte många!

Fast den lille svarte som står brevid mej verkar vara på G att bli man han oxå .. Inga större humörsvängningar där inte. Började faktiskt fundera på vad för ställe dom kört mej till,stå inne en hel dag. Sen bankar,borrar och slog dom i precis allt dom kunde komma åt! Vad trodde dom? att jag skulle falla ner död av hjärtslag? Men hallå!! jag är cool ju!

Sen kom min godisautomat tillbaka .. så ställer hon sej och börjar dra mej i håret. Vet hon inte att vi äldre herrar är rädda om det som finns kvar? Tydligen inte!
Jag testade att vända rumpan åt henne,men kom lika snabbt på att iden kanske inte var den bästa .. Med den farten hon hade kunde jag förmodligen ha hälsat hem till att vifta bort flugor med den. Så jag insåg slaget i alla fall för stunden förlorat. Ställde mej och sov och lät henne hållas i stället.

Tja,kvällen kom och med den några blåa burkar som jag kände igen ljudet ifrån .. MAT! Den svarte brevid mej fick .. den vite mitt emot mej fick .. Å jag fick ett par morötter.
Jag spännde blicken i godisautomaten .. tittade på hinken å sen på godisautomaten. Tror ni jag fick nåt? Näää det gjorde jag inte!

Snåla missunsamma människor!
Gnagde demonstrativt på moroten i krubban .. dreglade morotsgnag överallt där jag kunde komma åt .. men dom fattade inte ett skvatt!

På vägen igen!


Hade inget val utan fick knata in i den där förbaskade transporten i går igen! Bomull i öronen och en envis liten människa som släpade in mej! Det är ju bara några veckor sedan dom släpade på mej sist .. Tänk på att jag är gammal.


Sen for vi iväg,bara för att snart stanna igen,hon som klädde på mej och säjer sej vara min nya godis automat stoppade in huvudet och då såg jag till min fasa Mc Donalds skylten!

Men va faan .. tredje gången gillt det här ju!


Jag blev genast lugnare när människan förklarade att vi ska snart åka igen,bara kolla på en bil först.

Okay,det köpte jag ..

Men vaddå snart?? En hel jäkla timme tog det.


Efter den timmen stack vi äntligen mot mitt nya hem,tyckte hon körde rätt sjysst men till slut började blåsan göra sej påminnd .. Jag trampade och stampade .. Är ju ingen gubbe som kissar på mej direkt och i en transport ska man inte kissa.

Tyvärr så råkade jag rampa mej själv på foten .. men jag höll tätt!!


Väl framme vart jag lite konfunderad .. gammelhusse var där oxå .. han följde med mej in i ett stall och där raka vägen i en box. Äntligen!!

Kissade i floder och sen var det väl inte så mycket mera att göra än å äta .. maten låg ju där så!

tisdag 24 november 2009

27/11

Ja då kommer Max till byn!

Nu har säkert dom flesta som läser djuriska lustar redan fått sej det här berättat både muntligt och i text.
Men jag är jag så .. jag drar det igen,fast den här gången tar jag den låånga versionen!

När jag var i 6 års åldern .. äh .. vi säjer 7 då så hade vi en "mat tant " på skolan som kallades för "Gulli" .. tror hon egentligen hette Gull Marie .. är inte helt säker där,hjälp någon?

Gulli hade i sin tur en dotter dotter som kallades för Gittan .. nu ska jag inte skriva en bok ( än ) så vi nöjer oss med att alla lov och längre uppehåll från skolan så kom Gittan till sin mormor och vi blev lov och helgdagspolare!
Vi delade samma intresse rakt över .. ja hästar så klart!

Åren gick och Gittan blev stor nog att vara ensam hemma i stan när hennes föräldrar jobbade .. förmodligen annars oxå! Naturligtvis gled vi isär så som man gör i tonåren ..

Var gång jag far till mina föräldrar passerar jag Gullis hus .. hon dog tyvärr för många år sedan och allt för tidigt i cancer .. Men hennes minne lever kvar det kan jag lova!

Nu hoppar jag så där 30 år framåt i tiden,tiden går ju så fort när man har roligt .. å inte sätter den några synliga spår heller *L*!

På något underligt sätt började jag fundera allt mera över Gittan .. vad hon gjorde och allt sånt där .. Kollade efter henne på facebook men där fanns hon inte! Inte fann jag henne på eniro eller liknande sidor heller .. Surt!!
Sen small det till i skallen på mej! Vem är det pappa åker liten löjlig bil med? Jo,Gittans pappa så klart!
Saken var biff .. hon hade gift sej .. eller i alla fall ändrat efternamn .. Det tog mej väl någon vecka att komma till skott och när vi väl fick kontakt känndes det inte som att dom där 30 åren hade gått .. Visst .. lite saker har väl hänt med det är ju sådant man räknar med .. lLite ungar,nån karl senare och inte minst ett antal fyrfota vänner!

Korrespondansen har skötts via facebook och så har vi setts en gång .. omständigheterna då var väl kanske lite "udda" *L* men det är en annan historia!
Tror det var på lö för två veckor sedan som hon ringde ,ja Gittan alltså!

Frågade rakt av om jag ville ha en häst eller om jag visste någon annan som ville det ... Jag skulle då inte ha någon ..
Trodde jag ja!

I min inkorg på facebook fanns ett direkt kopierat mail från Max ägare .. Visst tusan lät det bra men hur många gånger gör det inte det?? Allt för många tyvärr.Att göra sej av med en häst på 23,snart 24 år brukar mest vara för att slippa ta det slutgiltiga beskedet! Hästarna brukar vara i ett skick därefter oxå för den delen .. Men det lät ju bra ..
Så pass bra så jag bad att Gittan skulle förmedla mitt tel nr .. Sen tänkte jag väl kanske inte så mycket mera på den saken kan jag villigt erkänna.

När det ringde låg jag på soffan och slumrade .. det intrycket jag gjorde var nog inte världens bästa ( så känndes det i alla fall ).. Lätt förvirrad ( kanske inte helt ovanligt ? )ställde jag förmodligen en bunt ovidkommande frågor .. Dom flesta tror jag gick ut på hur sjuk och urfallen han var. Tror inte ( som tur är ) att jag mer än tänkte frågan .. Överlever han en resa på så där 7 mil??

Innan det hade hunnit gå upp för mej att hästen inte varit riden på ett år hade jag lovat att komma och titta på honom .. Frågade mej en och två ggr varför? Hur och varför sätter jag mej i sådana situationer??? Varför inte be att få tänka och återkomma?
Sa till mej själv att han är 23 år .. verkar ha gjort sitt och är förmodligen bara en i mängden av hästar som nästan ber om slaktmasken!!

Men,men efter 100 mil på 24 timmar for jag för att titta på honom .. Trotsade än en kväll med hällregn .. dålig sikt och urusla torkarblad!

När vi väl komer fram i slutet på vägen som gud glömmde är det första jag får se en av mina gammla hovslagare .. Bra början!
Sen ett stall som fick mej att dregla av avund! Tegel väggar och en massa järngaller i stället för trä. Ljust och luftigt och .. tja kan lätt beskrivas som en våt dröm!
I det stallet stog inte Max .. han var i lilla stallet lite längre ner.

Vi var ju faktiskt där för att hälsa på just honom.
Dörren öppnas och där står han!

Det är nu jag kommer till det som nästan är lite snudd på läskigt! I mitt huvud startar en process av rörelse .. Jag känner hur jag vill röra på mej ... hur hela kroppen spritter. Jag får en känsla av att jag verkligen vill visa alla hur mycket jag kan,vill och orkar.

Spookey som jag är tolkar jag det här på mitt eget lilla vis när Max försöker slita kläderna av mej ..
Tolkningen är att Max vill inte dö!!
Jag är hans sista hopp för om två dagar är slakten ett faktum .. än värre är att hade allt gått enl planerna så skulle Max redan varit död .. två veckor tidigare tom. Snacka om ödet här??!!

Max är inte redo!
Han är inte urfallen utan har goa runda former .. ögon som glittrar och en räv bakom varje öra! Så nu är det med spänning som jag väntar på att få hämta hem honom .. Det ska bli fruktansvärt roligt,både för att jag på sätt och vis saknat en häst .. Att han inte bara är en häst utan för det känns som att det finns en menig med att våra vägar har korsats.